Folkets bio

Trots usla recensioner var "Luftslottet som sprängdes" bra spännande bio i sin genre. Inget mästerverk men med noll förväntan blev jag helt indragen i filmen. Det hjälper säkert att jag alltid njuter av verklighetsflykten i en biosalong och uppskattar Milleniumböckerna. Den lilla biografen här hemma är inte filmstaden men det är fint att den gråaste måndagkvällen sent i november gå ut ur trädgården och tre minuter senare stå inne i den varma foajén. Plötsligt känns Hålan väldigt urban.

Vägledningssamtalen i Stockholm avslutades förra veckan och det är dags att bestämma fortsättningen. Dagen blev synnerligen effektiv. Jag har sammanställt papper, fixat till min presentation och ringt min kontaktperson. Av honom fick jag snabb återkoppling och tid om en vecka för vårt andra möte denna märkliga höst.

Men någon influensaspruta för att undgå den gamla vanliga årliga influensan, det fick vi inte. Vaccinet har inte kommit än och jag har därmed idag slagit alla tänkbara personliga rekord i frågan om att vara ute i god tid.

Novemberadvent

Högsta luftfuktighet, gråaste gråa ogenomträngliga dimma denna första advent. Blev ändå promenad i skogsspåret med kompisen och som avslutning Hålans julmarknad. Stickade raggsockor, vantar, grytlappar av restgarner. Vid småkakor av tovat garn hade jag definitivt fått nog.


Men jag är inte den som är den, även jag kan pynta advent. Men här ska vi inte förhäva oss. Köksbordets somriga duk ligger kvar.

Underbara kvinnor...

Matlagande män och livnjutande kvinnor. Jag har det bra. Hemmablind, noterar på fotot att jag nog måste byta ut sommarduken på matbordet. I den nya fria tillvaron där ingenting tvingande måste göras blir tiden märkligt kort. Allt kan skjutas upp till imorgon, vardagens göromål tar oändlig tid, småsaker växer.

Tar mig samman och bakar äpplemuffins. Lagar inte mat men försöker bidra till hushållets onyttigheter. I köket avslutar jag "Barnens Ö" och går vidare till "Underbara kvinnor vid vatten". Som lycklig ägare till en gammal kasettspelande musikmaskin kan jag fynda talböcker på loppis och kombinera hemarbete med lyssnande. Monika Fagerholm "Den amerikanska flickan" är föresten en storfavorit bland läsupplevelser. Underbara kvinnor haffades i väntan på tid att läsa "Glitterscenen"

Regnet Er En Venn

Lyssnar på Lillebjörn Nilsens ballader och är tillbaka i mitt 70-tal. Långt borta och nära. Spotify öppnar grymma möjligheter att lyssna på både nytt och gammalt. Nu är jag inne på gammalt och tillbaka i mitt/vårt norska Tönsbergsår. Sjunger med i texterna, kan dem utantill från LPn som snurrade ofta ofta på skivtallriken(sic!)hemma hos oss i Malmö. Norska är ett vackert, följsamt språk, hemtamt att höra igen. Undrar var alla mina vinyl har hamnat, försvunna i ett av alla flyttlass eller finns de kvar i en av otaliga ouppackade flyttlådor?

Spår

Trafik på spår är helt rätt, tåg t-bana monorail spårvagn. Hoppa av hoppa på, fritt val givna ramar. Buss är illamående, instängdhet, risk att bli strandsatt i obygd. Tacka vet jag tåg.

SJ´s sunkiga Intercityvagnar, överbefolkade till bristning eller öde, sällan i tid, bjuder behagliga nostalgiresor för oss som uppskattar slow motion och stil leben.

Detta var dagen på resande fot, tågbyten centralstation snabbfikalunch, Stockholm t&r för ett kort framtidsmöte.

På eftermiddagen har mörkret redan intagit staden och allt är nattsvart.

Brer ut mig på dubbla säten och pillar med kamerafunktioner hela hemresan. Lyxliv i en öde vagn.

Ikväll för trött för att lyckas med konststycket "kill your darlings" och prioritera bland fotona.

Natt

Hastigt föll mörkret över Hålan medan jag kämpade med kommentarfunktionen här på sidan. Tänkte mig att anonymitet eller ej självfallet ska vara kommentatorns val. Misslyckades grovt och raderade bästa berömmet. Tack och förlåt! Till sist, mitt i svarta natten, löste jag ändå problemet, bättre sent än aldrig...

Balansgång

Massiv datakollaps och dito restskatt, dubbla blindskär denna november. Här gäller att återställa ordningen. Ta upp tappade trådar och glädja sig åt att en orkidé har överlevt grådasket och slagit ut i blom.

I mediaskuggan lärde jag omfattningen av mitt databeroende. Sen sträckte jag ut mig i soffan med tiokronorsfyndet från Myrorna och återvände till Memoaren. Mina tonårs tröstegenre tillsammans med Stieg Trenters deckare.

Intermezzo

Vi sammanstrålar i stan. Hänger med varandra, går långa promenader fast när de stora regnen kommer ger jag upp och genar med t-banan. Ser Caspar David Friedrich på Nationalmuseum där den tyskaste av tyska konstprofessorer föreläser en dryg timme på temat "The mathematical foundation of art and religion". Jag slutar aldrig hoppas på underverk men titeln höll vad den lovade. Ser "Up" iförda 3D glasögon. Vi rundar av de gemensamma stadsdagarna på Dansens Hus med "Matter of a Maker" Cullbergsbaletten. Säger det igen, det är gott att vara med de mina.

Sen måste jag bara lägga till en liten Caspar David kavalkad.

För mitt minne.
För en svunnen epok.

Långa nätter korta dar

November, när tiden är knapp och jag knappt hinner upp innan det börjar skymma. Stockholmsresor och ännu en datakalamitet.

Återseenden med återblickar från barndomslandet. Man fryser alltid på begravningar sa min mamma. Hon hade rätt. Jag fryser. Fryser jag för att jag har kluvit mig? Allt är kropp, här och nu. Viktigast är att inte tänka, inte känna. Absolut inte tänka och känna.

November, när drömtiden är evig, minns Berlin i mitt hjärta.

Skilda världar

Den första snön singlar i luften. Informationen från världen runt omkring är lika ymnig som snöfallet. Jag synar motsatsparet sinnesförnimmelse/intuition och börjar förstå att det handlar om personlighetsdrag som skiljer sig i verklighetsuppfattning. Vi ser på världen ur olika perspektiv. Vi uppmärksammar olika delar i den oändliga informationsmängden. Testerna visar att jag är helt kallsinnig till konkreta fakta. 100% intuition, det är jag det. När det handlar om vad som är verkligt och meningsfullt har jag extremt entydig preferens. Jag tillhör dem som ser fakta som mönster, sammanhang och framtida möjligheter. Det finns en annan sort som ser en meningen i konkreta fakta som de är. De är starkt medveten om "här och nu" och kanske även om det som varit. De uppmärksammar detaljer och skiftningar. Till skillnad från mig utrycker de sig konkret. Mitt utryckssätt är abstrakt och övergripande men jag blir otålig och irriterad av detaljrika utläggningar. Jag påminner mig om att vi alla använder båda perspektiven men aldrig samtidigt, de är oförenliga. I högre eller lägre grad föredrar vi ett av synsätten, det sättet faller sig naturligt. Det krävs en ansträngning när vi måste ta till det andra sättet. Det är inte konstigt att jag inte når fram ibland.

Långpromenad

Rörelse, möten, nya intryck jag tycker om att vara ute och gå timmavis. Gärna i en främmande storstad eller på okända stigar. Fördelen med de långa promenaderna är de långa samtalen. Några plusgrader, ingen snålblåst och en blek höstsol i ryggen gör det lätt att gå. Det är gott när de mina dyker upp hemmavid. Det är gott att vara i deras sällskap.