Återvänder till den halvlilla lagomstaden på morgonkvisten efter att tandläkaren, tack och lov, väcker mig med en jourtid.
Rivieran under mellankrigstid. En kommissarie Maigret med klara svårigheter att ta fallet på allvar och skaka av sig semesterstämningen i sommarhettan. Bakgatornas och de udda existensernas Cannes i en rak, förrädiskt enkel skildring. Georges Simenon´s stringenta språk när det är som allra bäst. 
På Hålans Kinakrog har vi våra vänner, här vankas varm mat, te och sympati.
Kocken känner mina laster, jag får cashewnötter på all mat.
Elwokpannan är suverän, wokar snabbt och hett. Den blir räddningen i väntan på ny spis och borde finnas i varje kök.
och när tv tand spis pajar samtidigt är jag sänkt. I samma stund kommer vilsenhet, är bara skitgammal oföretagsam och trött. Olidligt.
Går tillbaka till Stockholmsdagar, cityvimmel
marsljus på konserthustrappan
kommers på Hötorget
en stilla sushi på Östermalm.
Less på att leva i Hålor. Om jag mot alla odds inte lyckas flyflytta till Berlin förflyttar jag mig till Stockholm.
Där landar jag oförmodat i gatuliv från för- och efterkrigstid via kulturhusets fotoutställning Tokyo Stories. Påminns om att dagarna i Tokyo var alldeles för få. Blandar ihop stadsdelarna när jag vill återuppleva Ginza Asakusa Shibuya Ueno. Namn med magisk lockelse, hög tid att återvända till Japan och fräscha upp minnet.
Tar in på ett enkelt litet hotell vid centralen, i ett rum mot bakgården med stadsvy.
I Stockholm vägledningssamtalar jag med ännu en erfaren kvinna om mina val. Pratorna med coacher och kunnigt folk, liksom utbildningen, hjälper mig att se hur jag kan gå vidare. För varje samtal skingras dimman lite mer. Jag är tvehågsen, det går långsamt men jag är nog klokare nu än när jag började resan för sex månader sen.
I Stockholm träffar jag också vänkollegan B i samma situation. Vi är bra för varandra, bra på att älta det som varit, tänka framåt och ha det gott tillsammans. Vi påbörjar samtalet medan staden passerar förbi nedanför ölen och fortsätter kvällen med buffé. Vi har det skönt, hinner både prata av oss och prata livskriser. Det är ännu ett viktigt möte.
Det tredje mötet är ett kort avstämningsmöte för uppsagda. Vi är få som kommer och slår oss ned runt ett bord på centralens fik innan vi hastar mot tågen i kvällningen. Det är första gången på det här halvåret som vi träffar en representant för jobbet så jag må väl säga bättre sent än aldrig.
Sedan jag gick i omställning har det blivit många tågtimmar och ofta för korta möten.
Vatten och mera vatten.
Allt skit som gömts i snö vaskar fram.
Jag vadar fram i solvädret. Efter lunchpromenaden måste det bli en bonusvända ut mot fältet där all snö tippas. Vägen styrs helt av vilka gator som är framkomliga, ofta hamnar jag i återvändsgränder skapade av tövatten.
Men utanför anstalten återser jag äntligen gräset, framåt kvällen pratar jag länge med min fundersamme Londonson, glädjen återkommer.
Det är väl inte riktigt samma biokänsla som att slå sig ned i en av SF´s salonger men det är så mycket mer biokänsla än att slå på tvn och trycka i en dvd hemma. Jag uppskattar att vara en i publiken, delta i en gemensam upplevelse och tvingas in i koncentration.
"Shutter Island", Scorsese´s mycket amerikanska trillersaga från psykvården är ett bra drama. Femtiotalsmiljön fascinerar, skådespeleriet är suveränt, inte minst Leonardo DiCapios rolltolkning strålar.
En generös kopp cappuccino i kompisens, bästa Y, trivsamma sällskap på Sveas, vad mer kan man önska sig en av mars blåaste dagar?
Från bordskanten övervakar Röda Nejlikan samtalet om uppförsbackar, nedförsbackar och varats transportsträckor i allmänhet. Och fast klockan redan är fem finns ljuset kvar, så nog har våren kommit. 
Vi har unnat oss en lång solmättad promenad innan fikat.
Går genom Hålan i vidunderligt marsljus. Marken vit och spårig, himlen blå.
Skönt att äntligen sträcka ut stegen, röra hela kroppen efter det långa stilla innesittandet.
På såphala isgator går vi ända ut till grannbyn innan vi rundar av hemåt.
Här och var har snön smält undan och fötterna går på asfalt igen. 
Jag är stolt över rekordpromenaden men lite surt är det att inte julklappsstegräknaren var med. Jag kan inte hantera den, än. Fastnade å det pinsammaste vid försöken att räkna ut steglängd och omvandla till kilometer.
Riktigt roligt är det att gå ut ett gäng en kväll ibland, i den något större staden. Äta gott, snacka strunt, koppla bort. Krogen i gamla stan har specialiserat sig på italienska smaker och viner och i synnerhet kombinationen dem emellan.
Förrätt med smält getost, rödbetor och pinjenötter, himmelsk
men jag tvekade länge i valet. 
Grillat lamm, en perfekt lagom mättande huvudrätt
om det inte varit för Dolce Vita, desserten komponerad av tryfflar espresso grappa. Den spräckte alla mättnads- och måttlighetskalkyler men det var den värd.
När kalaset betalats fortsätter halva gänget
ut i vinternatten till puben om hörnet
för en eller annan runda och rundabordssamtal.
Vid midnatt tar jag sista tåget hem till Hålan. Just idag har jag tur, lördagskväll och jag hade måst bryta upp innan nio för att hinna med sista förbindelsen. SJs servistänkande är förunderligt som alltid.
Lunchutbudet i Hålan är helt ok om än ganska förutsägbart. På nära håll, närmare bestämt i mitt grannkvarter, finns hela två alternativ Stadshotellet och Servishuset.
Stadshotellets Wallenbergare med potatispuré och rårörda lingon är lunchplanen för dagen. Vi strävar rakt österut mot snålblåsten.
Men Wallenbergarna är slut liksom Nasigorengen, liksom pastan. Vi tänker Kina eller Grekland, fortsätter mot öst och landar hos greken vid torget.
Den "grekiska" inredningen är ställets huvudattraktion. Den är obeskrivbar, måste ses.
Är lokalen ett minne från en av Hålans tidigaste pizzerior?
Hos greken serveras lunchbuffé med tre såsstinna rätter för 69 kr inklusive salladsbord, kaffe och liten kaka. Skinkgratäng, lax eller köttfärslimpa är dagens alternativ men varför välja när man kan prova allt?
Maten är synnerligen medioker, lokalen mörk, kaffet lankigt.
Men inredningens kitschfaktor imponerar på mig och jag har hört sägas att omväxling förnöjer.
