En generös kopp cappuccino i kompisens, bästa Y, trivsamma sällskap på Sveas, vad mer kan man önska sig en av mars blåaste dagar?
Från bordskanten övervakar Röda Nejlikan samtalet om uppförsbackar, nedförsbackar och varats transportsträckor i allmänhet. Och fast klockan redan är fem finns ljuset kvar, så nog har våren kommit. 
Vi har unnat oss en lång solmättad promenad innan fikat.
Går genom Hålan i vidunderligt marsljus. Marken vit och spårig, himlen blå.
Skönt att äntligen sträcka ut stegen, röra hela kroppen efter det långa stilla innesittandet.
På såphala isgator går vi ända ut till grannbyn innan vi rundar av hemåt.
Här och var har snön smält undan och fötterna går på asfalt igen. 
Jag är stolt över rekordpromenaden men lite surt är det att inte julklappsstegräknaren var med. Jag kan inte hantera den, än. Fastnade å det pinsammaste vid försöken att räkna ut steglängd och omvandla till kilometer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar