"Mars mars måne jag kan lura dig till Skåne" ramsar jag matt mot den stålgrå himlatonen och en hel dags obönhörlig oupphörlig yrande snö i vinden.
Yrsnö över världen. Yrsnö på dörrmattan.
Lämnar de naturalistiska symbolerna i Hertas värld. Att ha läst ut "Hjärtdjur" gör mitt hjärtdjur saknande grått.När andra harvar fram tegelstenar, för att inte säga gråstensblock, begränsar hon sitt flödiga språk till tvåhundra sidor guld. Lovvärt undantag bland dagens mastodontfoster till romankonst.
Så vad väljer jag för läsning nu. Vad duger som brytpunkt mot språkets obevekliga skönhet skuret ur angiveriets onda kyla.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar