Teater

Jag gillar teater i alla dess former. Sedan jag bosatte mig i Hålan har jag mer och mer kommit att uppskatta Riksteatern. Stockholmsscener i all ära men det är verkligen inte alltid jag har ork tid råd ta mig till stan för att se de stora elefanterna dansa.

"I skuggan av San Siro" efter Martin Bengtssons bok producerades i motlut men den detouren var pjäsen värd. Angelägen, allmängiltig text med nyckelordet BekräftelseAbstinens. Väldigt välgjord, genomarbetad uppsättning där den ende aktören Hans Christian Thulins kroppsspråk och monologer bär föreställningen. Respekt!

Uppsättningen har därtill stringens, smart scenografi, bildspel, musik av Anna Ternheim, Nirvana och en annan klassiker som jag just nu har glömt. Allt bildar en helhet som berör.

Scenfokus med en enda skådespelare ensammen med publiken är en mäktig upplevelse av närhet och utsatthet. Påminner om en mer avskalad dramatisering av Guillous "Ondskan" på Dramaten som vi hamnade på av en slump under Vattenfestivalen. Länge sedan men jag minns den föreställningen som enmansteaterns fixstjärna.