Den gamla vanlig promenaden går förbi biblioteket, ett stenkast hemifrån, längs järnvägen över spåret ner genom nybygget upp genom kyrkbyn förbi kyrkan och hem via maxaffären.
Men nu är det så gnistrande kallt, tjugograders natt, att jag bangar ur, aldrig korsar spåret utan vänder när bommarna går ner och traskar tillbaka hem igen.
Äntligen har "Morden i Midsomer" hamnat i en så pass oexotisk tvkanal att den kan avnjutas här i huset. Dags att väcka den obotliga anglofilen i mig efter Berlisvärmeriet? För ungefär fyra år sedan, så länge sen det känns nu, var mina drömmar av annan art.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar