Det är min smala lycka att jag så sällan anförtros inköp. Musslorna till misoshirun är vackra goda hälsosamma. Visst men.
Förunderligt att onyttigheter äger sådan absolut lockelse. Jag drunknar i sötsug, spinner salig av socker och choklad.
Det kräver största möjliga självövervinnelse att gå tomhänt från drömhyllorna när hela signalsystemet vet att sortimentet ska provas, topp till botten.
Trist att inte frestelser bygger hälsa eller ens egentligt välbefinnande.
De gamla smakerna förför barnet i mig. Dumleklubblycka har satt eviga spår.Motvilligt skiftar jag fokus och förförs för fönsterbrädans räkning av vårsuggestiva färgtoner.
Orkidé vacker som en dag.
Ljuva chrysanthemum.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar