Åter till vägs ände

Loja dagar, medan den oäkte mannen städar duschen tillbaka till skinande nyskick, minnesreser jag till stugan i Södra Hälsingland.

Till Skogstjärnen skapad för nakensim på lagom gångavstånd.

Vid kalhygget, längs stigen på vägen hem plockar vi sommarkantareller.

Vi är billösa vid vägs ände och cyklar ständigt. Uppvuxen i Uppsala med allt och alla på cykelavstånd undrar jag hur länge sen det var jag satt på en cykel, tio eller tjugo år sedan? Självklart vurpar jag första turen men sen hittar jag balansen, nåja någorlunda.

För att få mat vin och andra livets nödvändigheter cyklar vi knappt en mil till denna typiska lantliga affärslada. Glassen på "uteserveringen" är ett krav från min sida innan jag är redo för återfärden.

För att se mer av världen cyklar vi åt andra hållet till stationssamhället som gudarna glömde. Affär´n som den heter är nedlagd, inte ens pizzerian är öppen mer än några få sommarmånader.

Men tågen stannar och möjliggör våra vidare eskapader i landet längs norra stambanan.