Ultrarapid

Det blir för mycket för mig med all kyla. I tjugo minusgrader är jag passiviserad. Minsta rörelse utomhus är ett stort företag i enerverande ultrarapid. Trögtänkt, medan duschen droppar sitt evighetsdropp för att inte rören ska frysa, spelar jag spel, vegeterar och faller till föga för en mild magsjuka.

Jag är så väl omhändertagen, det är en skam att klaga. Dottern kallar mig gökungen och skämmer bort mig från frukostservice till kvällens läckra läkande omeletter. När midnatt närmar sig ligger vi med datorn på magen och ser ett avsnitt om dan av HBO serien "John Adams". Vi följer presidenten genom den amerikanska revolutionen mot landets självständighet. Historien målad med stora säkra penseldrag. Det här är riktigt bra, miljöskildring skådespeleri berättelse foto allt. "Join or die" för mig hamnar Boston teaparty långt om länge i sitt rätta sammanhang. När jag bakgrundsläser hittar jag historieboken from hell. Den lär ut via kontextlösa rapsodiska scener precis som gymnasieårens paradigmskifte när kungahistoria skrotades, stommen av årtal försvann och historieämnet blev totalt obegripliga fragment av ett skeende. För dem som bygger helheten från detaljer i sitt lärande är det rätt men för mig där lärandet sker via övergripande helheter är det en tröttsamt meningslös metod. Tack HBO som slutligen satte in ett avgörande historiskt händelseförlopp i sitt begripliga sammanhang.

















Bildhanteringen följer egna lagar i den här layouten men det är ju också en utmaning.










Min oresonliga oförmåga att hantera mörker och kyla blir bara värre med åren. Jag tänker inte grunna på hur detta ska sluta. Jag tänker förneka och drömma mig bort.