Allt mer ju mer det snöar...

Nu snöar det som det snöade under familjens legendariska skånska stormar på söderslätt. Det var vintrar när vi körde bilen hem från jobbet i konvoj efter snöplogen, när bandvagnar undsatte nödställda, fåglarna flög baklänges och vi skottade ut insnöade grannar ur skånelängan på andra sidan vägen.

Alla min förföriska drömmar om Skåne ställdes på huvudet under de där åren på åttiotalet.

Yrvädret är så våldsamt att rutorna inte håller tätt, vi hittar snö på insidan av köksfönstret. Det här är inte alls kul längre.

Skottning pågår men jag kan glömma bilen. Den kommer inte ut på gatan förrän de upplogade högarna vid uppfarten smälter i vår.

Livet här och nu är tung blöt snö som lägger sordin på både trädgården och mig.

Det är tröstäta som gäller för att stå emot kylan. Vi trotsar stormen och strävar mot torgets café och deras hembakade söta kakor. Till kvällen väntar nästa stamställe, Kinakrogen och värmande Wontonsoppan med nudlar.