På spåret

Vi lämnar den lilla staden med två stationer och reser mot söder från
Södra Station.

Märkligt med två tågstopp i en liten stad men absolut smidigt för pendlande.

Veckans hemresa med sunktåget når nya höjder av just sunkighet. Vagnarna är proppfulla. Ändå vågar ingen sätta sig i sätet med armstöd för presumtiva självskärare

och de fällbara borden nedfällda för gott. Att knö in sig här är, på det hela taget, ett riskabelt företag.

I Hålan står den imposanta stationsbyggnaden i huggen kalksten från 1900, ritad av Folke Zettervall SJ:s chefsarkitekt under många år, igenbommad.

I dess ställe har vi nu begåvats med en kall kur

såphala trappor

slippriga golv, dörrar som fungerar ibland och ibland inte.

De fyra biljettautomaterna för olika typer av kortbetalning är outgrundligt utspridda. Om du har tid att leta hittar du en i trapphallen, en i utrymmet dit dörrarna går i baklås vintertid och ett par på luriga ställen ute vid spåret.

Vi borde ha tagit en returbiljett till den lilla stationen med ljus, värme och inte minst en godisautomat.