Måste ha ved, elda i öppna spisen och lägga upp fötterna på spiselkransen för att få läsro. Men till vedboden når jag inte ens halvvägs i mina försök att pulsa i knädjup hopfykt drivsnö.
Stärkt av den oäkta mannens äkta matlagningskonst, och här har vi rödspottan huvudlös och portionsserverad, skottar jag mig i riktning mot vedboden.
Ett par grader plus, det snöblandade regnet övergår i ymnigt snöfall. Men här skottas och förträngs alla tankar på när snön ska bli för tung för den bräckliga konstruktionen och tidigare ägarens tonårsdöttrars "lekstuga" rasa samman.Den varma duschen från tinad kran och en sprakande brasa, kan inte tänka mig bättre lön för mödan.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar