Solvärme och takdropp

Just nu och här är snölandet skönt.
Just nu och här är jag skön.

Plötsligt är den här, den första dagen när solen värmer knän och ansikte på vägen från lunchen. Den första dagen när snön droppar från södertak.

Går extrasvängar bara för nöjet att vara kvar ute i ljuset och se solskuggorna spela.

Ett löjeväckande väderberoende, erkänns men jag mår hialöst mycket bättre av att gå här längs vägarna snöbländad med rak rygg utan frossbryt.

Trampar runt och ser Hålans typsvenska blandade husbestånd, en trädgårdsstad med större bostadskroppar insprängda bland villorna.

Påbyggda egnahemshus.

Fyrtio- och femtiotalens små hyreshus.

Några högre hus tillkomna under sextio- sjuttio- och åttiotal.

Ett och annat suggestivt stålskelettet icke att förglömma.

Men om OS berättar jag platt ingenting.