och dock hamnar jag på en öde perrong
stigen ur tomt ekande tunnelbanevagnar.
Mitt i city men den mänskliga frånvaron är påtaglig.
En station från T-centralens rusning kan det inte vara tydligare. Stockholm är en mycket liten storstad, lugnet finns runt hörnet.
Med risk för försenad ankomst till organisationsteorin stannar jag till i Kungsträdgårdens "grotto", den antika villans illusoriska grotta.
Uppskattar renässansinspirationen, den associativa leken med natur och kultur, det är en rolig station.
En underjordisk låtsasantika saga
med underfundiga överraskningar.
Stads- och snöyran vid jordens yta lockar inte alls, märkligt övergiven rullar rulltrappan som tar mig ur illusionen.Kanske en dag, bygger jag min egen trädgårdsgrotto.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar